bernur

I dag har jag legat på en spikmatta - egentligen "fakirmatta", om vi ska vara petiga (och varför inte?) - och jag måste medge att det var en nästan himmelsk upplevelse. Först var jag - som vanligt - livrädd, men efter att lite nonchalant inväntat att alla andra närvarande testat, hade jag inte mycket till val. Min överhettade fantasi såg framför sig blodutgjutelser, men det var skönt, och jag blev nästan glad. Det här var annat än Lindegrens rostiga ångest-spik, minsann! Det lustiga var att alla andra tyckte att det var smärtsamt, obehagligt: förmodligen beror det på att de är mindre krämpanfrätta än vad jag är. Efteråt kände jag bara ett lugn. Kanske jag bör byta ut den där tjocka madrassen jag ligger på, och sover så dåligt på, och efter alla timmar bara känner mig outsövd i, och den mjuka kudden som jag varje morgon slåss mot (och förlorar!) ska förstås också väck. Ge mig dessa himmelska spikar, ge mig Nirvana - - - Mannen på bilden har inget samband med artikeln - - -