bernur

I allt för många år har politikerna velat i nedladdningsfrågan, allt medan musikerna snyftat om uteblivna slantar. Jo, jag förstår argumentet: det är deras jobb, och gitarrsträngar kostar pengar - men de borde göra något konstruktivt, försöka se möjligheterna. Om det nu är så att musiklyssnarna inte vill betala, då måste man bemöta denna ganska färska attityd. Nu ser jag att en ny svensk sajt är på väg, Spotify, där låtarna ska vara gratis. Jaha - då är slaget kört, kan tyckas. Vad ska en stackars musikintresserad göra, när skivbutikerna läggs ned? Att hänvisa till internet är inget hållbart alternativ, då nätbutikerna är dåliga på att lägga upp information om varorna (detsamma gäller bokus, för övrigt, som inte ens uppger sidantal på böcker), och vem vill betala för något som kanske eller kanske inte är skivan du söker, för du vet inte förrän du har studerat den noga, det vill säga vänt på den och läst baksidestexten. Den som använder nätet till att hitta ny musik upptäcker att det är låtarna snarare än artisterna som är det intressanta: det påminner om innan cd-formatet dödade sjutumssingeln, det ideala formatet för popmusik - nu spelar det inte lika stor roll längre om musiken finns på en cd som måste säljas i en viss upplaga. Förmodligen är detta till gagn för artisterna, på samma sätt som det var det på den tiden radion var den enda möjligheten att höra ny musik, och i vartenda pojk- och flickrum spelades det in på kassettband (olagligt, det också), för att spelas upp på skolornas uppehållsrum. Detta ökade skivförsäljningen. Men - på den tiden fanns inga mobiltelefoner, och vi hade heller inget annat att lägga pengar på än skivor - - -