bernur

I DN bloggar Jonas Thente och skriver om böcker han kommer att skriva om (Noréns dagböcker), och han ber läsarna ge honom de frågor han ska ställa när han förbereder en intervju med Umberto Eco (vad kommer härnäst: att han ber läsarna skriva hans recensioner också?), medan i The Guardian skriver en bunt recensenter initierat, passionerat, detaljerat, och det är ofta en fröjd att läsa. Belinda Webb [sic] skriver om dödsscener i 1800-talsromanen, och använder förstås Thomas Hardys lugubra scen från Jude the Obscure där sonen dödar sina syskon och sedan sig själv - en scen jag har skrivit om tidigare - men jag tänker mest på när sonen dör i Thackerays Barry Lyndon, en roman som jag inte vågat läsa, så jag förlitar mig på Kubricks filmversion: åtminstone det är det mest gripande jag har sett, och jag har fortfarande inte velat riskera att det intrycket ska korrigeras av en läsning. Döden är förstås helt bortrationaliserad ur samtida litteratur - kunde man tro, men åtminstone i den engelska romanen finns några dödsbesatta exemplar (Julian Barnes, till exempel). Nåja, tids nog blir vi alla gamla, och då får vi något att tänka på, och som Kent så vist skaldade: "Vi ska alla dö" - - -