All we hear is pedagogaga ... pedagoblabla ...
Lysande post Bernur! Du är säker på att Kroksmarks rader inte publicerades i förrgår och var JPs försök att aprilskoja?
Och vilken fyndig loggbok du för. Särskilt som gammal elev till dig tycker jag att den är rolig att läsa, även om jag på intet sätt delar din uppfattning om S som i syster.
Ha ha, ja Kroksmark är en kul kille (var docent och hot shot i Mölndal när jag läste där). Jag vet inte om du försökt dig på hans avhandling (med den mycket väl specificerade titeln "Didaktiska strövtåg")? Jag har läst den, och det är ett tour de force i linje med Finnegans Wake att komma igenom den. Rörig, ofokuserad, illa tänkt, osammanhängande. Som så mycket pedagogisk forskning i Sverige. Det borde vara bättre.
Kroksmark ingick i kurslitteraturen när jag läste pedagogik, just den här avhandlingen. Och jag har ändå läst Finnegans Wake (inte hela, men mer än tre fjärdedelar). Ja, vad är pedagogik egentligen? Till "Morfar" (Teratologen-läsare?): synd på syster-boken - jag kanske inte tänker på det tillräckligt, men de där My nose is bleeding-texterna är helt egoistiskt skrivna, och jag har aldrig funderat på att även om jag ogillar en bok kan det finnas andra som gillar den, av kanske nästan liknande anledningar som att jag gillar den.
Ursäkta en bisakskommentar här, men jag måste säga att jag greps av en ren lyckokänsla när jag läste din lilla parentetiska passus om "spendera".
Teratologen-läsare? Vilken onödig fråga. Är inte alla det?
Nu vare nog snarare så att jag tyckte Wähä lyckades få till en egenartad rytmik i språket. Jag tog mig an boken med djupt känd skepsis, eftersom jag har ytterligt svårt med ung svensk skrivarskoleprosa. Men i det som du uppfattade som slarvigheter identifierade jag en fantastisk språkkänsla och nog ganska sträng metod. Enskilda formuleringar kan man beskärma sig över, men dem har jag förträngt, det är snart ett år sedan jag läste boken.