Samtidigt i Afrika
Tycker nog inte att du behöver vara alltför bedrövad att ha missat Birros serie...själv tyckte jag den var jobbig. Nån gång för länge sedan i början på 70-talet fanns det för övrigt att glatt gäng skolpojkar som inte visste bättre och döpte sitt fotbollslag till Biafra Boys. Men som kom de(vi) nog sist i serien också.
Birro ligger som vanligt farligt nära att än en gång skriva in sitt drömda jag som huvudperson, du vet, ung, tjusig, levnadsglad och talangfylld rebell som säger sanningar och betalar ett pris för det. Ett slags Torbörn Säve i fickformat.
ja, men varför så mycket drömmar? jag kommer ihåg när både birro och lukas moodysson gnällde på att det gjordes så mycket svensk film som utspelade sig förr i tiden, att ingen var intresserad av att skildra nutiden.
Det har väl med Bergmans kammarspel att göra? Dåtid inom svensk film har alltid med Bergman och Alf Sjöberg att göra. Även Bosse Widerberg gjorde ju dåtidsfilmer, men de hade ett politiskt budskap som passar herrarna Birro och Moodysson. Och mig med för den delen, men jag blir ändå trött ibland.