bernur

I Norrland dricks kaffet från späd ålder, och jag minns hur jag som elva- eller tolvåring lusläste lokaltidningarna för att hitta små notiser där någon nämnde sina kaffevanor, och min sällsamma lycka när jag upptäckte att det fanns en tandlös gubbe i Dikanäs som drack så mycket som tretton koppar om dagen eller mer, vilket fick till och med mig och min konsumtion att te sig beskedlig. En ännu större lycka infann sig när jag för ett gymnasiearbete läste om Balzac och den enorma mängd kaffe han drack dagligen - 
tills jag kom fram till stycket som meddelade att han bara blev 51 år, och att kaffedrickandet påskyndade hans död. (Detta skrivet med anledning av att somliga - har jag förstått - dricker mjölk i sitt kaffe. Mjölk. För mig är smakupplevelsen delvis estetisk: jag kan inte med doften av, och inte heller åsynen av mjölk i kaffet. Det ska vara svart kaffe. Åtta koppar om dagen - - - )