Hon smeker med pennan över textens kropp
I Tidningen Kulturen skriver Eleonora Bru om H[é]l[è]ne Cixous, som hon konsekvent kallar "Helene", eftersom Cixous gjort det till sin grej att benämna Lispector "Clarice" - tråkigt nog skriver Bru (Eleonora) "Clarise", i sin egentligen ganska välskrivna essä. Jag ber om ursäkt om jag är nedlåtande, med denna "brush yourself off and try again"-text, för Bru skriver flytande elegant: "Hur en text kan börja utan oss, före oss, kanske som en fråga som smäller upp luckan till en helt ny horisont, en vi inte tidigare intresserat oss för, inte vetat om, men som nu magnetiskt för oss mot sig, låter ikläda oss frågan." Mest handlar det om Three Steps on the Ladder of Writing, men Cixous har skrivit så många andra böcker, gränslöst många om gränslösa tillstånd - - -
Kommentarer
Postat av: Eleonora
Hej.
Mina ord ville tala med författarinnan vid namn, hennes namn, för att det var så naturligt för dem att göra så. För att hennes skrivande är så nära och det behövdes inget två namn (för och efternamn) för att tala.
Och det var ingen baktanke med detta, inte förstod jag att det blev att härma och sånt, men nu förstod jag (efter dina ord) att det kallas att härma. Fast egentligen, den känslan fanns ju inte där alls tidigare. När texten skrevs. Och frågan är om den finns där nu?
Ha det gott,
Eleonora Bru
Trackback