Ett ad hoc besök på hockey
I ett South Park-avsnitt träffar Cartman en typ som har ett arsle till ansikte, men i stället för att skratta blir han sorgsen, eftersom han inser att han aldrig mer kommer att få uppleva något roligare: det är den komiska höjdpunkten han konfronteras med. För mig var Cartman-ögonblicket när jag såg Peter Forsberg lura en hel Björklöven-femma och göra ett Maradona-mål hösten 1993 (målet blev vinjett i Sportspegeln hela hösten), och jag har med något enstaka undantag för gärdsgårdsserierna - där lagen heter sådant som "LN 91" - inte varit på ishockey sedan dess, i vissheten att jag aldrig kommer att få se något lika utsökt bra: speciellt inte i den här staden. Tills igår, då jag på födelsedagen drogs med av min lillebror för att se träningsmatchen mellan HV 71 och Frölunda. Vad är det då jag inte gillar med ishockeyspektaklet, förutom den enerverande dåliga musiken (för mig är en av definitionerna på bra musik att den aldrig spelas på en ishockeymatch), det hutlöst dyra och hutlöst dåliga kaffet, en brantstupande läktare som inte är snäll mot min höjdskräck, en skränig publik som jublar lika mycket åt godkända mål som den vrålar åt bortdömda diton, liksom det unisona skrålet mot den stackars olydiga domaren? Jo, mest den här flockmentaliteten, och indelningen i ett vi mot dem, där det ingår obligatoriska hatramsor mot motståndaren, och oblyga hyllningar av hemmalaget, oavsett vilka djävligheter de begår (då menar jag givetvis felpassningar: jag har inget emot skamgreppen och fultacklingarna i ryggen, så länge det inte blir skador). Själv har jag haft och har svårt för den här tillhörighetskänslan, och har fortfarande inte lyckats skaffa till exempel ett favoritlag inom fotbollen, som jag ändå följer, då jag har förstått att "man" ska hålla på ett lag. I och för sig: att se Modo-flaggan hänga i taket bredvid HV-flaggan och den svenska gulblå var en fröjd. Jag applåderade förstås alla Frölunda-mål, speciellt när de gjorde ett i spel tre mot fem, och drogs motvilligt (allt är motvilligt) med i spänningen, suckade åt utvisningar och tyckte att 4-4 var grymt orättvist mot bortalaget - - -
Kommentarer
Postat av:
alltså, det var inte meningen att vi skulle sprida det om din ta-2, men säger man till en person vet alla det :D ja, Ib2:orna skvallrade x) owh, jag skulle vilja se den... //"guess who"
Postat av: Karin
Stupet är det värsta. Kan inte sluta tänka på målglada ölgubbar som skrålar högt och magplaskar ned på hårda stolar och folk i blågulvita halsdukar...
Postat av: Evert
Enligt säkra källor så njöt du utav hela tillställningen!
Trackback