bernur

Jag njuter ohämmat av alla hyllningar av den pigga hundraåringen Ekelöf, till exempel Magnus Halldins fina introduktion av flera bekanta teman i Svd, exempelvis den förmenta tomheten i Strountes-dikterna: "I stället är den en författares försök till radikal omorientering, en strävan att reducera de estetiska utanverken och skriva naket, renbränt och fritt från förställning", liksom Eva Ströms känsliga diskussion i Sydsvenskan av bland annat utanförskap och det unika med hans poesi: "Jag tror att det har att göra med hans tilltal, som i sin musikalitet känns så naturligt, nästan mumlande talspråkligt att man tycker sig ha en direktkontakt med en sensibel, tänkande och sökande människas inre monolog i hela dess vidd". Det går också bra att läsa Ankans travesterande pastisch på "Eufori" i Expressen, "Dysfori". Är det månne Nisse Schwartz som skriver de här ankraderna? Men jag har också läst bedrövligt intetsägande texter av Mustafa Can (DN) och Jenny Tunedal (Aftonbladet).