bernur

- Vad väntar du dig?
- Jag väntar mig ingenting. (Älskaren från norra Kina)
* Marguerite Duras gör det motsatta: hon skriver sig ut ur det allmängiltiga, in i det privatas epicentrum. 
* Hon är ung, "hårdpatetisk", med Aase Bergs ord. Det är ett allvar bortom allvaret.
* Den enda kärleken som är värd att tas på allvar är den dödsviktiga kärleken.
* Kontakten med de riktiga smekningarna.
* Kärlek ersätter inte religionen, kärleken har alltid varit religionen.
* Därför att det är på riktigt. Kärleken är lika grym som den är underbar.
* Utan att lägga band på sig, det är för mycket, hon filtrerar inte bort någonting.
* Hon kan inte skriva, det där är ingen stil, hon är ingen författare.
* I varje mening finns en oformulerad bisats som inleds med 'men'.
* Hela tiden samma historia. Monomant självupptagen, bara om sig själv. Hon når aldrig utanför sin egen sfär.
* Det förflutna är närvarande; det är delaktigt, skapande, produktivt.
* Melankoliskt? Det är ledsenheten när tårarna har tagit slut, när det inte finns något kvar att gråta åt.
* När smärtan inte ens längre gör ont.