bernur

Jag har antagligen läst fler böcker av Nick Hornby än vad som är bra för mig, och nu har han gett ut en till som jag kommer att läsa, utan att veta varför. Andres Lokko recenserar boken i Expressen, och passar på att kalla Siouxsie för "den gotiska stilikonen och sångerskan" - äsch, han kan fortfarande inte förlika sig med att han under hela 90-talet missade storheten hos Siouxsie and the Banshees (dråpslaget var när han för ett aprilnummer 1994 av Slitz intervjuade Morrissey, som sa: "Inga band är lika bra som Siouxsie and the Banshees på dåligt humör. Det här är inte dammig nostalgi, det är kalla fakta"), och måste fortsätta med förklenande ordalag ("gotisk"? "stilikon"?) när hon hösten 2007 får upprättelse med sin soloskiva. För resten minns jag att Hornby i About a Boy jämförde en kvinnlig romanpersons frisyr med Siouxsies - förmodligen hur hon såg ut 1981, då bandet gav ut sin bästa skiva "juju", med åtminstone en obligatorisk låt att spela under morgondagens Halloween:
"I try to speak but words collapse / Echoing / 'Trick or Treat' / 'Trick or Treat' / The bitter and the sweet / I wander through your sadness / gazing at you with scorpion eyes / Halloween ... Halloween" ("Halloween", text av Steve Severin).