bernur

"[F]örfattare blir olika bemötta beroende på om de har en bakgrund som subversiva poeter eller kvicka krönikörer i Mama", skriver Björn Wiman i Expressen, som om han har upptäckt något oerhört. Bakgrunden är Åsa Beckmans försök att avslöja tomheten i Mara Lees Ladies, som om det vore ett bete kritikerna okritiskt svalt. Att det är en viss skillnad på att skriva poesi och krönika har inte föresvävat herr Wiman? Fast visst ja, allt är relativt, och allt är precis lika bra - dåligt.