bernur

För några år sedan behandlades Haruki Murakami med den där typiskt snobbiga översitteritendensen som svenska kritiker har så lätt att känna sig hemtama i - hans romaner beskrevs som lättviktiga populärkulturella referenskaskader, i den mån de överhuvudtaget diskuterades. Jo då, jag minns några spydigt sarkastiska krönikor i Svenska Dagbladet. Nu har det hänt något, när kritikerna äntligen har insett att Murakami är så stor i den engelskspråkiga världen att han tillhör deras mest givna kandidater till Nobelpriset. Nu utkommer på svenska vad som brukar kallas hans bästa roman, Fågeln som vrider upp världen, som den slutligen fick heta på vårt språk. I DN recenserade Jonas Thente, i Expressen Nils Schwartz, och båda är så uppskattade att man nästan tror att de har fått sina huvuden förvridna - - -