Känn sorg för mig, Göteborg
I Göteborg för att gå på operan, som det heter: Barberaren i Sevilla. Jag är på operan en gång per årtionde, och tycker nog att det här var snäppet bättre. Att sova på Hotell Eggers kan jag däremot inte rekommendera, efter att ha blivit förflyttad till en Stephen King-novell, där jag vaknade med tv:ns diaboliskt digitala siffror visande på 3:33, vilket hade varit skrämmande nog som Djävulens tal delat i två, om det inte dessutom hade återstått 27 minuter av vargtimmen. Det borde utverkas ett diplom till den som lyckas sova ostört på hotell. Jag vet inte vad som gav mig de mardrömmar som jag vaknat av: om det var de knäppa novellerna av Claire Castillon som jag hade läst, eller om det var alla spöken av tidigare gäster på detta uråldriga hotell, eller om det var den fruktansvärda musiken som spelades på det sjapp som vi tog skydd vid från ett helvetiskt regnoväder, där IFK Göteborgs SM-guld i fotboll firades med att det spelades en skändligt dålig 70-talsmusik som utplånade alla spår av Rossinis ljuvligt sötade toner från mitt medvetande.
här söker jag efter en viss herr eggers i din blogg för att se vad du har att säga om saken, och det enda jag hittar är en historia om 1408 eller liknande som, om du inte använt någon form av referens som går mig över huvudet, helt är avskärmad från Dave. Är det någon som du alldeles missat, och isåfall, hur har du lyckats med det?
/McSweeney