bernur

sisyfosskugga

det är stenen som ska trösta dig, taken

som inget är, ordet som går i bitar, består

tid är en skugga, minnet bygger, tar

din hemlighet till sig, den bor där

det ska inte vara någon

inte vara någon, slukad är din

identitet, eko, men ingen klocka

slår, tiden finns inte och inte

någon, och du ska gifta dig med

honom igen, och allt och

alla ska tappa sin identitet

sitt eko av identitet

i tankarnas takterrasser,

tappar meningen som

prövar sig en gång till, stenen lyfter

och ordet består i stenen som ingen

och vi kallar stenen ett sår

                        *

akilleshäl

innanför insikten, paralyseringen

längre kommer vi inte, där sitter gud

förbannade gud, och håller

oss utanför oss

själva, fördömda själva

akilleshäl, fjättrad

Anne Bøe, f 1956, Ålesund, övers. B.K.