bernur

Doris Lessing: jag är lika glad som alla andra att det blev en engelskspråklig författare, även om jag misstänksamt läser in en nypa sexism i motiveringen: "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning [min kursiv]"; som om det vore något märkvärdigt eller udda eller åtminstone särskiljande med den "kvinnliga" erfarenheten. Jag har bara läst The Fifth Child, medan vi väntade vårt första barn (sedan blev nedkomsten långt ifrån lika obehaglig som fiktionens monster till barn), samt en som heter Den femte sanningen på svenska. Min kollega I. blev glad som ett barn på julafton, för hon hade tippat Lessing, och dessutom läst åtskilligt mer av henne. (En lite rolig historia: när jag gjorde lärarpraktik - på 1900-talet - gick jag och en annan blivande lärare omkring i ett skolbibliotek och läste bokryggar, och hon, som skulle bli lärare i tyska, utbrast: "Tänk vad bra att de har så många böcker av Lessing på den här skolan, jag trodde att han var alldeles för svår för gymnasiet, och inte visste jag att han skrev romaner också", och jag hade inte hjärta att förstöra hennes nöje genom att säga att det inte var filosofen Lessings böcker utan den engelska romanförfattaren, den ganska kända Doris L.s.)