bernur

Jag noterar de sex kandidaterna till det skamfulla August-priset, som något som heter "Svenska förläggarföreningen" roar sig med att dela ut varje år, trots att författaren som namngav priset nödgades höra till de oprisade författarna under sin levnad, speciellt i det Sverige som konsekvent gjorde sitt bästa för att missförstå honom. När jag ser den onådiga listan inser jag att en short list av det här slaget är totalt onödig, eftersom priset redan är vikt åt Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Aldrig i livet att jag tänker läsa den: jag lånade den i somras, men råkade läsa några artiklar hon skrivit i Aftonbladet, och det var bara uselt skrivet. Beate Grimsruds Har någon sett mig någon annanstans? tyckte jag var pinsamt dålig, medan Torgny Lindgren och Daniel Sjölins böcker åtminstone troligen kommer att vara bra när jag väl får tid att läsa dem. Ulf Karl Olov Nilssons dikter har jag läst förr, med viss behållning, och Wijkmark är också en hyfsad författare. Men det spelar ingen roll, när Lindeborg får priset, eftersom vad jag kan bedöma är hennes bok helt skräddarsydd för detta ändamål (att vinna priser i allmänhet och Augustpriset i synnerhet).