"Det är som att befinna sig i ett hål, längst ned i ett stort hål, och inse att bara skriften kan rädda en"
I förra veckans Svd, som jag läser retroaktivt, Ruth Lötmarkers artikel om Michel Onfrays omtalade Filosofins mothistoria, som på franska redan nått fram till fjärde installationen, som handlar om det förnuftsdyrkande 1700-talet, där fransoserna förstås har stolta anor, som Onfray inte försitter chansen att förtala och släpa i smutsen: mest Voltaire, Rousseau, Diderot, samt tysken Kant. I stället hyllar Onfray Jean Meslier, den ateistiske prästen som författade ett tusen sidor långt dynamitardiskt Testament.
Och så dagen efter Steve Sem-Sandbergs känsliga artikel om Duras, som i stället för att skita i det blå skåpet där förvarade hemliga anteckningsböcker från andra världskriget, som nu getts ut på franska, som Cahiers de la guerre et autres textes. Här återfinns en Ur-Smärtan, ett embryo till en av hennes bästa böcker. Samtidigt utges äntligen hennes politiska judiska roman Abahn Sabana David på svenska.
Kommentarer
Trackback