This is Sweden
Usch och elände. Svenskar i sina propra outfits, lika likrikta(n)de som de utgör sig för att vara självständiga. Det börjar bli ett måste att göra något åt den svartvita Stockholmsmentaliteten
Äh, som tågresenär tycker jag tågmästaren var dryg som fick tåget försenat, och folk är inte så stela (iaf inte jkpg-gbg) som man vill få dem att verka!
Min observation är ej baserad enbart på berörda artikel. Min åsikt grundar sig på min omedelbara närhet till den svenska "jag-känner-inte-dig-alltså-kan-jag-inte-prata-med-dig"-attityden.
Många svenskar måste lära sig att sociala murar är lätta att riva och att de oftast bara är i vägen.
Jag känner att du lägger en värdering i detta, och funderar bara på vilken?
Klart man inte skall vara vare sig glad eller "glad" på arbetet, då är det inte arbete. Tänk på härledningen av jobbigt.
Och jag är trött på att människor vill att man ska vara mer osvensk, man vill ju inte tvingas prata med nån illaluktande äldre man hela vägen till stockholm. Dock vill man ju ännu mindre att det skall ta extra lång tid på grund av att nån illaluktande äldre kvinna tror att konduktören är på örat. Men jag vidhåller att sociala barriärer på offentliga platser är en ren bekvämlighetsåtgärd, att expressen tar upp det hela får mig inte att ändra åsikt. Kommunikation är till för folk som inte redan vet svaren.
Det jag mest reagerar på är den svenska monokulturella inställningen. Uppenbarligen är det inte "ok" att vara glad på sitt jobb. Skulle jag gå runt och vissla på stan (vilket jag ibland gör) så skulle folk titta på mig och tänka "där går den där överpositive jäveln". Även fast jag inte är överpositiv utan bara visslar på en Neil Young-favorit. Skulle jag ha på mig "konstiga" kläder skulle folk titta på mig och tänka "den där jäveln vill bara ha uppmärksamhet". Även fast jag oftast bara har på mig kläder som jag känner mig bekväm i, och inte strävar efter att få någon särskild uppmärksamhet. Jag menar alltså inte att vi ska prata mer med varann på bussen (Jag hatar det exemplet), utan att vi kanske ska vara lite öppnare inställda, för så jobbigt är det inte.
Jag tänker i alla fall fortsätta sucka och pusta och stånka och stöna på mitt jobb, eftersom mitt inre gör uppror hela tiden mot det förnedrande i att arbeta. Skrattsalvorna tänker jag fortsätta vidarebefordra åt Lasse Kronér, han verkar behöva dem mer än jag.
Alltså Mjällt jag tycker du överreagerar. Är jag den enda här som finner de sociala regler vi har sköna? Jag tror inte att folk är råcyniska mot de som klär sig 'annorlunda' - titta bara på din genomsnittliga kvinnliga svensklärare, hur perfekt smälter inte de in i smeten? Jag upplever inte att folk som är tysta/undvikande gör det av förakt eller jantelagen utan snarare en gemensam förstående för att det är ganska skönt att bara sitta ned ett tag.
Jag har förståelse för folk som är reserverade. Jag är en av dem. Och visst är det skönt att hålla käft på bussen. Däremot har folk en tendens att vara direkt otrevliga eller ignorerande om man väl vill någonting. Till exempel var jag tvungen att luta mig fram en ansenlig bit för att titta på busstidstabellen i busskuren idag. Kvinnan med barnvagnen som stod i vägen flyttade inte på sig förrän hon "upptäckte" mig, dvs när jag var så nära henne att jag kunde se porerna i ansiktet på henne. Då kom givetvis det där falska "Oh, ursäkta" följt av ett kyligt leende. Vi vågar ju knappt erkänna varandras existens...
Det kanske är någonting vi undermedvetet tycker är kul? Att småjävlas lite då och då. Jag gör det säkert varje dag.
Och jag har ingen genomsnittlig kvinnlig svensklärare... Var det bara ett exempel eller tror du att jag är någon som har en dylik?
I din situation brukar jag mumla fram ett rodnande "ursäkta". Det handlar om att ta ett litet steg mot kommunikation, sen är folk oftast sjyssta. Det var ett exempel ur egen erfarenhet, men med tanke på var vi skriver kanske det räcker nu.
Undskyld jeg blander mig. Men jeg er en yderst reserveret person, og når jeg kører i tog vælger jeg altid hvilekupé/stillekupé. Det gjorde jeg også fra København til Stockholm for nylig. Næsten alle de "reserverede" svenskere i kupeen talte højt sammen, talte i mobil etc, så man behøver åbenbart ikke være stille i svenske hvilekupeer. Men den omtalte togfører var faktisk med det tog! Og han var MEGET morsom og gik ikke over nogen grænser, det var mine medpassagerere der ordnede den sag!