bernur

I den ansedda tidskriften Newsweek läser jag en artikel om den ansedda professorn Bruce Hoods teori om spöken, och att det vi vanligtvis betraktar som déja-vu och clairvoyance - med Jane Eyres ord: 'presentiments' - har sin bakgrund i hjärnans naturliga och ändamålsenliga benägenhet att fylla i ofullständig varseblivning enligt lagrade tankemönster; vi som är läsare känner till detta, till exempel utifrån den frekventa frustration inför att vi har så svårt att upptäcka felaktigheter i texten, vilket beror på att den jäktade hjärnan fyller i de sista bokstäverna i orden. Alltså: vi tror på spöken för att vi har lärt oss från barndomen att det finns en själ, och att den är avskärmad från kroppen (men artikeln förklarar inte Byrons ord: "I don´t believe in ghosts but I´m still afraid of them").