bernur

Ännu en obehaglig sanningssägare, Andreas Malm, har skrivit en bok om klimathotet, med en titel värdig en diktsamling: Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent, och i DN recenserar Sverker Sörlin positivt men varnande, med ord som dessa: "Han anser inte bara att det görs för litet för sent för att stoppa undergången. Han anser att hela det tänkande som styr världen är felaktigt. Vi har inte insett vad slutsatserna är av den framväxande naturvetenskapliga insikten. De är helt enkelt alldeles för skrämmande." Samtidigt skriver i Expressen Nils Schwartz lika olycksbådande: "Hans varning kommer att lämnas ohörd. Den kommer från fel håll och budskapet är för obekvämt. Den religiösa kapitalismen sätter hellre sin tilltro till att en deus ex machina i sista stund ska uppenbara sig ur koldioxidmolnen och rädda oss från vårt självförvållade olycksöde." Ja, det är sorgligt, och allt känns meningslöst. I dagens DN intervjuas Malm, och ger Al Gore viss kritik för att han menar att detta är en moralisk snarare än politisk fråga, när det så uppenbart är politikerna som med rejäla beslut måste ta initiativ för att rädda världen (på riktigt rädda världen, alltså inte på det sätt Michael Jackson och Bono har räddat världen de senaste tjugo åren - och se hur bra det har gått!)  - - - 
Och i England ges Ted Hughes brev ut, brev som negligerar hans stora naturintresse, ett misstag som i viss mån repareras med följande fina text från The Guardian, som bland annat citerar ett brev från Hughes där han 1997 profetiskt skriver: "I seriously feel the whole bickering struggle between commerce and husbandry will be overtaken on the grandest scale by global warming."