bernur

"I varje fall såg jag att han läste grundligt. Han läste på samma sida hela dagen och förde pekfingret längs raderna. Varenda gång jag kikade in till honom, suckade han, som om läsningen beredde honom stor möda."

Nu läser jag för första gången på fyra år Kafkas Processen, tack vare skolan, och det är med den omskrivna stora mödan jag gör det. Jag har alltid hållit den irrande irrationelle Josef K. bakom ryggen, men nu känner jag mig bara trött på honom och hans tjatiga rättegång. Det är en gammal sanning, att Kafkas profetior om det moderna samhället blir allt mer besannade, liksom att ynglingen som läser honom på intet vis kan ana exaktheten i hans visioner om byråkratsamhället, medan den äldre läsaren nickar instämmande åt alla hans påhitt. Nåja, problemet är väl att jag börjar bli lika gnällig som han själv, just på grund av läsningen. Jag tänker på Kafkas ord om Strindberg, att han bara behövde blunda så kunde han läsa Strindberg, för han fanns i hans blodomlopp - exakt så är det med Kafka: jag ska inte läsa honom, bara ha honom i mig. Till råga på allt har jag fått samma sorts huvudvärk som K. också - - -