Jag försökte vara snäll

Jag intervjuas av två av mina elever för ett inslag som ska sändas i skolradion på lördag, då det är PB-dagen, och svarar tafatt och menlöst på deras kniviga frågor. När mikrofonsladden rycks loss berättar jag för dem hur svårt jag tyckte att det här var, att jag för många år sedan var föremål för ett specialarbete som två elever gjorde, en dokumentär om en lärare, där jag filmades och intervjuades - när jag såg filmen upptäckte jag att de två hade lagt reggaemusik som bakgrund till mina lektioner. - Reggae som är den värsta musikstilen som finns, sa jag till eleverna i dag, och givetvis visste jag att de gillar reggae, och en lång diskussion vidtog, men allt är bara meningslöst. Varför måste jag säga så här? I ett tv-program intervjades Henrik Berggren och Broder Daniel, och han fick frågan varför han aldrig hade sagt något illa om sina kolleger: varför skulle han göra det? undrade han - han är musiker, inte kritiker. När ska jag någonsin lära mig?
På PB-dagen ska jag ha lektion om Jane Eyre. På tredje våningen. Jag har frågat Bertha Mason om hon kan komma.

Kommentarer
Postat av: Bertha

När börjar lektionen?

2007-11-07 @ 22:28:06
Postat av: id

jag kan tyvärr inte komma i ar är upptagen med mästerverk men hälsa bertha fran mig!!! *kramis*

2007-11-08 @ 09:28:53
Postat av: B

Lyssna på basgången i Nob Marleys "Is this love" och hela tillvaron börjar att svänga.

2007-11-08 @ 23:56:20
Postat av: B

Jag måste väl ändå menat Bob Marley?

2007-11-08 @ 23:57:06
Postat av: Stefan Back

Ni får vara försiktiga så att ni inte lägger ut upphovsrättsskyddad musik. Fattiga jamaicaner har blivit blåsta så att det räcker nu.

Jag hörde ett radioprogram som hette "Musik från en ö" 1974, där de spelade det bästa som fanns inom reggae då, och sedan var jag fast. Det var svårt att få tag på album då, men till slut fick jag tag på dubbel-LP:n "This Is Reggae Music", Marley-skivorna "Natty Dread" och "Rastaman Vibration", "Reggae Got Soul" med Toots & The Maytals samt "War Ina Babylon" med Max Romeo and The Upsetters. För mig var och är musiken suggestiv, nästan meditativ.

Redan från början fanns det människor som hatade reggae. Jag blev retad för att jag gillade "jamaicamusik" redan innan de hade hört en reggaelåt. Jag utvecklade en känsla av "Jag mot dem", och senare, när jag träffade på andra människor som gillade reggae "Vi mot dem!" Det var nästan som ett krig på badstränderna om somrarna. Vi försökte överrösta varandra med våra medhavda bandspelare.

Jag känner fortfarande så att när det gäller Västvärlden finns det reggae, och så finns det all annan musik. Jag vet inte så mycket om den andra musiken, bara att de byter namn från disco till house till rave till r'n'b till rap utan att det hjälper 3 - allt låter i alla fall likadant. Jag antar att det kallas "schlager" och att det är det som spelas på den där schlagerfestivalen som mina barn tittar på. Ingen reggaelåt kommer någonsin att gå vidare i en schlagertävling, och mest ömkligt är det när någon försöker sig på att lägga in lite reggae i en schlagerlåt.

Det har gjorts över 200.000 reggaelåtar, vilket är otroligt med tanke på att musiken kommer från en liten ö med 2 miljoner invånare. Bland de lyssnare som upptäckte reggaen under 1970- och 1980-talen tycks en del ha blivit chefer för reklambyråer eller liknande, för nu spelas i var tredje reklamfilm på TV.

Reggaens och Tredje världens förste superstjärna av universella mått - Bob Marley - är betydligt mer känd än schlagerstjärnan Michael Jackson, om man tar hänsyn till Tredje världen och det forna sovjetstyrda östblocket. Man kan räkna hur många album en person har sålt, men det går inte att räkna hur många kassettband med Marley som bytt ägare i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika...

Tack för utrymmet. /SC

2010-03-05 @ 13:30:11
URL: http://stefanssamplade.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback