bernur

Äntligen får Martin Amis svar på tal, både av manusskribenten Ronan Bennett och romanförfattaren Kamila Shamsie: den här islamofobin som han så tydligt demonstrerade för ett år sedan verkar ha legat som en surdeg - men varför repliken har dröjt så länge förklaras inte; ett möjligt svar är att det har funnits en tradition av motstånd mot Amis tidigare, där hans provokationer sällan lämnats oemotsagda, men som bekant är slutpunkten för mycket radikalt arbete att bli ihjälkramad av det etablissemang som varit måltavlan för spott och spe - helt enkelt är det ingen (med undantag för Terry Eagleton, som vad jag vet är ungefär lika tillräknelig som Göran Hägg) som har vågat ta det berömda bladet från munnen, i rädsla för att utpositionera sig. Jag är och har framför allt varit full av beundran för Amis som romanförfattare - eller främst stilist - men undrar om det här inte är att gå för långt. Novellen i sig, "The Age of Horrorism", som jag har skrivit om tidigare, kunde ha passerat, men värre är nog vad han sagt i intervjusammanhang, och nej - det går inte att, som Amis försökte göra, mena att det som sägs är mindre allvarligt än det som skrivs (ibland är det tvärtom).