Endast som vittne är människan till - tag och skriv!
I Newsweek läser jag en artikel som handlar om handstilen, en utrotningshotad syssla i vår digitaliserade tangentbordsvärld. Ack! Själva poängen i artikeln är att vi behöver träna oss mer i handskrift, eftersom det har med generell inlärning att göra. Vi kommer att bli ännu dummare i framtiden (om det blir någon), om vi inte återinför skrivstilen. Jag tillhör nog den generation som senast fick lära sig skrivstil, men vi hade en elak lärare, som lärde ut det fel, vilket har fått till följd att min handstil är hopplöst oläslig - dessutom i kombination med min vänsterhänthet får min skrift att bli dubbelt dålig. Det finns dock hopp för handskriften: jag har upptäckt att det säljs dyra skrivböcker, och förhoppningsvis fylls dessa med snirkliga bokstäver och inte bara oläsligt klotter. Själv fortsätter jag knappa på det här tangentbordet.
Jag fick minsann också lära mig skrivstil i mitten av 90-talet; jag minns väl de färglada häftena med de tusentals - mer eller mindre - välformade kopiorna av var och varannan bokstav. Men det är väl ändå skillnad på skrivstil och handstil? Man kan tycka att det första målet borde vara att lära sig skriva läsbart på NÅGOT sätt, n'est-ce pas?
Jag fick också lära mig skrivstil, både i mellanstadiet och på Island. Den första gav mig nytta på den andra, fast den andra egentligen var kalligrafi.