Bara sport, bara sport, bara massor utav sport ...
En överdos sport kanske: att först se sonen spela handboll i Hallby, och efter att i tjugo års tid ha försökt få naglar, och sedan bita ned dem för att det är så nervöst att se honom, tills han gör mål, och då kan jag få slappna av en smula - de vann med 17-8. Sedan Spanien-Sverige i Tv 9, och det är så lätt att vara efterklok, men Andreas Isaksson borde kanske bli ordinarie i sitt klubblag innan han får vara målvakt i landslaget: här skapar han bara oreda i ett redan oredigt försvar. Att se den här matchen känns som att återbesöka det ångestgrå 80-talet då Sverige misslyckades att kvalificera sig till fem mästerskap i rad, vi var en våt dröm för masochister, och det enda vi kunde hoppas på var att Glenn Strömberg skulle filma till sig en straff. Enda behållningen med matchen är att lyssna på Jens Fjellströms klokt välformulerade åsikter, tills han började yra om att det mer såg ut som Vigo 98 (0-4) än Råsunda 06 (2-0): då kändes det som att en tjock rullgardin drogs ned, eller åtminstone en våt filt lades över mig i soffan. Då påmindes jag om de där flackande blickarna som samtliga i Sveriges lag hade när vi senast blev så här överkörda, i åttondelsfinalen mot Tyskland i VM 06. Aldrig lär vi oss, och aldrig lär sig Lagerbäck att utnyttja den ende mittfältaren som hypotetiskt kunde ha ett matchtempo som skulle matcha spanjorernas - Kim Källström; är det ändå inte förbundskaptenens uppgift att få ut det bästa av en så bra spelare som Kim Källström? Kanske det är någon NHL-ishockey på någon av de andra kanalerna nu?
My God.