bernur

I dag recenserar Svd (Erik Bergqvist) äntligen Lolita, och han är förstås uppskattande. Men ännu hellre än Fioretos visserligen vackra svenska är Nabokovs Humbertska engelska ("sagolik", indeed). Som författare får förstås Nabokov recensenten att plocka fram sina stiligaste formuleringar: "Den verbala intensiteten är en sorts mask framför det fullskaliga sammanbrottet, men också en mask varigenom Humbert glimtvis tycks ana att både han själv och allt omkring honom är påhitt" - sällan recenseras Liza Marklund lika kärleksfullt. Jag håller med Bergqvist om omslagets barbariska gräslighet, som verkligen kan få en att undra vem som är så estetiskt tondöv att han vill läsa boken på bussen/tåget - - -