bernur

Det sägs ofta att vi i det här landet har svårt att umgås över generationerna, men då tänker jag på när jag gick i åttan och gjorde praktik på ett ålderdomshem, och var lite sur över att jag var tvungen att jobba en kväll, för då tvingades jag lämna min radio och programmet Ny våg som bara spelade bra musik, och jag längtade efter att få höra "Evacuate" med Chelsea (bandet, inte laget). Jag fick göra i ordning sådana där äckliga lättuggade skogaholmslimpor med messost till de stackars löstandade gamlingarna, och servera den tillsammans med ganska osötad choklad, vilket enligt den erfarna personalen fick dem att sova ostört i nästan elva timmar i sträck (kanske något jag själv borde pröva). När jag gick in till 82-årige Valdemar hade han osannolikt nog på P3, och Ny våg på sanslöst hög volym. "Ska jag sänka?" vrålade jag försynt, men han bara skakade på huvudet och log saligt. "Du tycker väl inte att det här är bra?" frågade jag klentroget, men han fortsatte le. "Det här är bra, tycker jag", sa han, och jag gav honom smörgåsen och chokladen och satte mig bredvid honom på sängen och tänkte att det här jobbet kanske kunde vara något för mig - och några år senare har jag varit med om liknande saker inom äldrevården (visserligen var det på mentalsjukhuset).