bernur

"Människan går långt för att upptäcka mirakler och glömmer bort att de lever inom henne [...] Vi kan köpa mycket, men inte kärlek och sann glädje [...] Själen väger ingenting, men där lever min första lägenhet". Du vet förstås vem det är som skriver så här fjantigt uppblåst floskulöst: Björn Ranelid - och det här är bara ur de tre första styckena i en text för hyresgästföreningens finurligt betitlade Hem & hyra. Han skriver om hur synd det är om de miljoner människor i Indien, Kina och Afrika som inte har något hem, bara för att i nästa andetag skriva att han har två hus i Skåne och en hangarliknande lägenhet i Stockholm (jag tänker på Socker-Conny, när han extraknäckte som jourhavande medmänniska, och någon ringde och kände sig ensam, hade inga vänner, vilket fick SC att ropa i luren: "Jag ser två telefoner!"). Det allra löjligaste med Ranelid är hans hemsida, med ett fotogalleri, där han poserar som vanligt lika fånigt som den där mannen med de vita tänderna på Tv 4. Nu har Ranelid skrivit den viktigaste boken som har getts ut i Sverige de senaste fyrtio åren: ett öppet brev till George W. Bush (kan han svenska?); jag erinrar mig presidententhustruns historia om hur det gick till när de träffades, hur hon förklarade att hon arbetade 12-14 timmar om dagen på ett bibliotek - "and yet somehow I managed to meet George".