bernur

I nya numret av Ord & Bild (2/07) kan vi läsa Gert Lovinks långa essä "Bloggandet, den nihilistiska impulsen" på svenska för den som inte vill läsa den på engelska på eurozine, där den fanns när jag skrev om den i vintras. Vad jag minns var det en besvärlig text, men ändå en av få som tog bloggandet på allvar (på ett bra sätt). Ett exempel var att han rekommenderade att stänga av kommentatorsfunktionen, vilket vore något för Linda Skugge att tänka på, nu när hon slutar för att hon blivit attackerad (verbalt?) av anonyma nätmobbare (?). Nu är knappast detta något problem för mig, men det var inte heller meningen för mig att jaga läsare, och jag tror att de som hittade hit efter att Malte Perssons errata länkade snart jagar vidare - - - Men jag börjar förstå varför det kan vara en bra idé att inte ha några kommentarer: den som skriver med andra i åtanke är lätt att genomskåda - den som skriver för att andra ska kommentera skrivandet kan jag inte respektera, och den som hela tiden har i åtanke vad någon annan / några andra ska säga - nä, bespar mig från dem. När du börjar fundera på hur det du skriver ska tas emot, då är det dags att lägga av. Jag började med det här för att bedriva distansundervisning med alla mina gamla elever som jämt och ständigt hörde av sig: alla andra som tjuvläser kan jag inte göra något åt.