Hip hip hora

Nä, den är kanske inte den allra sämsta svenska debutromanen som getts ut i år, Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa h**a" - men nu ska den bli film, och då kanske det blir bättre (bland annat eftersom film förhåller sig till litteratur som kulstötning förhåller sig till höjdhopp i friidrott) - ja, kanske det rentav är så att film är vad R.S. borde ha skrivit i första hand. Hur ser han då på den blivande filmatiseringen? "Det är eurfori blandad med en skopa skräckslagenhet", står det i artikeln. 'Eurfori'! Jag läste i DN i morse ännu en skadeskjuten text om R.S., där han antyder att alla hans kritiker är avundsjuka. Avundsjuka på vad? Hans fantastiska språkkänsla? Hans förmåga att ge liv åt trovärdiga gestalter? Personangrepp är hädanefter endast tillåtet för de som sysslar med ståuppkomik, tycks R.S. och hans bundsförvanter mena, så därför avstår jag den här gången att skriva något elakt om hans hårfäste, som han kanske tycker att jag också borde vara avundsjuk på (jag ger det fyra år innan han måste operera in nytt hår)?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback