bernur

Det var det förgängliga vi pratade om, jag och Erik, ett samtal som också det skall försvinna, utplånas av minnets städtanter som borstar bort de sista fragmenten av våra kloka repliker. Färgfoton som bleknar, CD-skivor som mister sin musik, och - berättade han - böcker som blir av med sina ord, när de obehandlade (eller menade han behandlade? - jag har svårt för detaljer när jag är full, eller om det är mitt minne som är som färgerna i ett färgfoto) papperen smulas sönder, och bokstäverna reduceras till en grå askhög. Just nu bevaras en mängd journalanteckningar in när de talas in (han är psykolog), eftersom de en gång nedskrevs på behandlat (obehandlat) papper, som nu är så sköra att de nästan faller i bitar när människohänder rör dem. Det finns ett antal böcker som jag verkligen hoppas är tryckta på dessa obeständiga papper, men det kan jag inte avslöja här, för det skulle vara - uh - elakt.