bernur

I Svd skriver Erik Löfvendahl - vars senaste bok jag sa arga saker om i radion i höstas, förlåt då! - om Curtis Sittenfelds andra roman, Mannen i mina drömmar, efter den magnifikt vackra Prep (I en klass för sig) och kan man tänka sig: Löfvendahl (är inte han från en stad som heter Jönköping? - äh, strunt i det) avslöjar att det är han som är "vem som helst", och att han minsann läser böcker som etiketteras som chic-lit[t]. Det är något rörande med dessa gubbar som generaliserar på det här sättet: "På något sätt är det den goda litteraturens signum att man kan identifiera sig med en huvudperson som man egentligen inte har det minsta gemensamt med", för att urskulda sig och motivera varför de befattar sig med "kvinnlig litteratur". Den här helgen tänker jag inte göra annat än att läsa chic-litt, och jag börjar som vanligt med Jane Eyre och om jag blir "positivt överraskad" (vad är det för uttryck? - alla överraskningar är väl per definition negativa!) lovar jag att inte återkomma - - -