bernur

Min svartsjuka är förstås av mindre dramatisk karaktär än Marcels, när han spärrar in Albertine, eller för den delen Nick Caves när han under hela 80-talet höll Anita Lane inlåst i ett kyffe i Berlin med hans ordböcker som enda sällskap. Det som gör mig svartsjuk är när någon får min fru att skratta, så därför är det med viss oro jag låter henne gå på något som heter Stand Up Comedy, med bland annat Babben Larsson (hon kan jag bli svartsjuk på: hon är rolig). Vi tittar aldrig på komedier, förutom Woody Allen (och han är ändå ful), och det beror alltså inte enbart på att jag inte tycker om att skratta.