Språkgnäll
Du stör dig förstås liksom jag på dessa skribenter som skriver särskrivningar, och då menar jag inte de uppenbara grodorna som i snart tjugo år har roat svensk[a]lärare ("skum tomte"), utan när mer perfida ord, som när förutom skrivs 'för utom', vilket kan läsas i vilket exemplar av DN som helst. I den andra ytterligheten finns särskrivningarna som skrivs ihop, i någon slags missriktad hyperkorrekthet, ord som blir så här fula i skrift: 'såhär' och 'tillsist'. Önskar inte du liksom jag att vi kunde väcka upp någon av de indignerade gubbarna som på 1920-talet beklagade sig över det svenska språkets förfall, för att höra hur de skulle reagera på dagens idiotiska fel?
men, hur ska man veta? jag vet att jag reagerade svagt negativt, när jag någon gång i tolvårsåldern försökte läsa 'jack', på att uffe skrev ihop alltmöjligt, ja nästan vadsomhelst helatiden. sedan, i mina tidiga tonår ville jag inget hellre än att skapa sammansattaordsomärsålångaattdeblirsuperkrångligamenganskaroligaattläsa. ibland är det faktiskt svårt att veta vad som är känsla och vad som är norm. ge mig riktlinjer!
fin alla 47s dag på dig! firar sråkgnäll & 8 marsfasoner med följande: http://bp2.blogger.com/_ZVlE8XYFRMg/Re36F8_MQbI/AAAAAAAAADw/s1duzBFmQog/s320/bj%C3%B6rnwoolf.jpg våga blogga våga blogga!
Lol x!
Jag läste också Ulf L när jag var 12 eller 11, flera sidor! Aldrig mer - - - Vad som räknas är precis det du säger: känslan, den är viktigare än normen. Att använda de ord man kan stå för, annars får man väl ta ett annat ord, eller skaffa sig en ordlista. Och den där bilden - uh!