bernur

"Antag att litteraturen till sitt väsen är apollinisk och behärskad. I så fall är teatern dionysisk, den sliter sönder förnuftet, skapar kaos i begreppsapparaten och kastar oss in i fruktlösa bataljer som inte har några givna svar." Leif Zern, landets överlägset bäste teaterkritiker, kommer ut som Nietzsche-lärjunge i en DN-krönika. Men den riktiga litteraturen är inte ordnad och välkammad: den biter på naglarna och skriver virrvarrvirrigt och mot ordning och Ordning, hela tiden förtvivlad och missnöjd och besviken över oinfriade förväntningar. Sedan finns det förstås exempel - alltför många - av det Zern (Nietzsche) kallar appollinisk litteratur, den som har svaret på alla frågor, medan den riktiga litteraturen vill ha frågor till alla svar. Kort sagt: den litteratur som inte gör mig osäker och osäkrare och osäkrast vill jag inte befatta mig med.