bernur

Jag stod på höjden av min levnads branter

där vattendragen dela sig, och gå

med skummig bölja hän åt skilda kanter,

klart var däruppe, där var skönt att stå.

[...] Då steg en mjältsjuk svartalf opp, och plötsligt

bet sig den svarte vid mitt hjärta fast:

och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,

och sol och stjärnor mörknade i hast Esaias Tegnér, "Mjältsjukan"

En sån dag

Fåglar sjunger man är glad

Allt är fest

Grannen spelar punk och man är bäst

Men då krälar svarta molnen

Tyst in över horisonten

Aldrig kan man riktigt spänna av

[...] Ragnar Strömberg i min hjärna Mattias Alkberg, "Ragnar"