bernur

Sara Stridsberg och Drömfakulteten, konstaterar jag yrvaket, vinner Nordiska Rådets litteraturpris, detta finfina pris som annars brukar ges till de riktigt gammelgamla författarna. Det här är ju hur underbart som helst: fler människor behöver lära sig av Valerie Solanas, och av Stridsberg hur skrivandet kan gå till - totalt besinningslöst identifikatoriskt och halvgalet och uppsluppet manodepressivt, med sikte mot framtiden med dåtiden som fond och nutiden som ett otryggt gungfly mittemellan. Det är oregerligt och nervöst, men mest av allt så vackert, så vackert.