bernur

När jag är sjuk blir jag enormt produktiv, så det är kanske därför jag är så hypokondrisk: det är en önskan att bli uppfylld av briljanta tankar. Men först alltså en dag av spyor, och sedan en dag av spydigheter, eftersom det är så mycket elakhet som måste komma ut då jag hela lördagen låg som ett vrak och suckade  - dock har jag lärt mig sucka väldigt uttrycksfullt, tycker min fru, som menar att allt sen människor först bebyggde den blomstrande jorden ingen dödlig som jag suckat så stagnelianskt. Men, undrar jag varsamt, var jag ens sjuk på riktigt, med feber och så? Förmodligen inte, eftersom de briljanta tankarna - förstås - inte visade sig den här gången heller, bara samma gamla vanliga gnällhet.