bernur

Jag är återkommen från en klassträff för en av mina söner, som går i femman, och vi spelade fotboll, föräldrar (nåja, pappor då) mot barnen, och det måste ha varit de jobbigaste 90 minuterna jag upplevt i mitt liv. Det är säkert svårt att tro det, men jag har varit en talangfull fotbollspelare, som fick spela med de som var två år äldre (när jag var sju år gammal), men det är också oändligt länge sedan jag senast spelade fotboll (när jag gick i femman, kanske). Nu befinner sig min kropp i lika uselt skick som Zlatans (jag klackade tre gånger, varav en var lyckad), och jag misstänker att jag inte klarar av att ta mig ur sängen i morgon, om inte någon snäll själ genast skickar ett bra stretchingprogram. Kan någon svara på varför det här ska vara så jobbigt? Jag spelade ändå bara halva matchen, och efter två minuter var jag så trött att jag såg dubbelt. Men jag gjorde tre mål, bland annat det avgörande, och jag kommer att sova lika gott som Johan Elmander - som bara gjorde två på sin halvlek: ha!