Två dikter av Michael Ondaatje
Björnkram
Griffin ropar och vill att jag ska kyssa honom godnatt
jag skriker okey. Slutar med nåt jag håller på med,
sen nåt annat, går sakta runt
hörnet till min sons rum.
Han står med armarna utsträckta
väntar på en björnkram. Flinande.
Varför ger jag min känsla ett djurnamn,
ger den denna mörka dödspressning?
Det här är kramen som samlar ihop
alla hans små ben och hans varma nacke mot mig.
Den tunna tuffa kroppen under pyjamasen
låser mig fast som en blodmagnet.
Hur länge hade han stått där,
så där, innan jag kom dit?
Elizabeth
Fånga, sa min farbror Jack
och å, jag fångade hans enorma äpple
rött som fru Kellys rumpa.
Det är rött som fru Kellys rumpa, sa jag
och Pappa vrålade
och svingade mig på sin mage med en lyftning-
Sen gömde jag äpplet i mitt rum
tills det krympte som ett ansikte
och fick ögon och tandben.
Sen tog Pappa mig till djurparken
han kände en man där
dom la en orm runt min hals
och den krälade nedför framsidan på min klänning
jag kände hur den slängande tungan
droppade på mig som en dusch.
Pappa skrattade och sa Kloka Ormen
och fru Kelly, som var med, skällde.
I dammen där dom hade guldfiskar
krossade Philip och jag isen med spadar
och försökte spetsa fiskarna;
vi dödade en och Philip åt den,
sen kysste han mig
med den råa osaltade fisken i sin mun.
Min syster Mary har dåliga tänder
och sa att jag hade haft tur, sen sa hon
att jag hade stora tänder, men Philip sa att jag var snygg.
Han hade stora händer som luktade.
Jag ville tala om Tom, stillsamt skrattande,
som dansade morgnarna runt soluret
han lärde mig franska danssteg, vred
sig med solens rytm på de snedvridna grenarna,
som höll mitt bröst och och såg hur det rörde sig som en snigel
lämnade sin kvicka brådskande kärlek i min handflata.
Och jag behöll hans kärlek i min handflata tills den fick blåsor.
När dom halshögg hans axlar och hals
rörde sig blodet som en gren i folkmassan.
Och han stapplade med sin hängande axel
förbannade deras upphetsade rop, snurrande
valsande på det franska sättet föll på knä
höll sitt huvud mot marken,
blodet levrade sig på hans kläder som en rodnad; hitåt
när dom siktade dunsen i hans rygg.
Och jag upptäcker kyligare underhållning nu
med vita unga Essex, och mina snabbtänkta rim.
Michael Ondaatje, översatt av B.K. 21/6 2007
Griffin ropar och vill att jag ska kyssa honom godnatt
jag skriker okey. Slutar med nåt jag håller på med,
sen nåt annat, går sakta runt
hörnet till min sons rum.
Han står med armarna utsträckta
väntar på en björnkram. Flinande.
Varför ger jag min känsla ett djurnamn,
ger den denna mörka dödspressning?
Det här är kramen som samlar ihop
alla hans små ben och hans varma nacke mot mig.
Den tunna tuffa kroppen under pyjamasen
låser mig fast som en blodmagnet.
Hur länge hade han stått där,
så där, innan jag kom dit?
Elizabeth
Fånga, sa min farbror Jack
och å, jag fångade hans enorma äpple
rött som fru Kellys rumpa.
Det är rött som fru Kellys rumpa, sa jag
och Pappa vrålade
och svingade mig på sin mage med en lyftning-
Sen gömde jag äpplet i mitt rum
tills det krympte som ett ansikte
och fick ögon och tandben.
Sen tog Pappa mig till djurparken
han kände en man där
dom la en orm runt min hals
och den krälade nedför framsidan på min klänning
jag kände hur den slängande tungan
droppade på mig som en dusch.
Pappa skrattade och sa Kloka Ormen
och fru Kelly, som var med, skällde.
I dammen där dom hade guldfiskar
krossade Philip och jag isen med spadar
och försökte spetsa fiskarna;
vi dödade en och Philip åt den,
sen kysste han mig
med den råa osaltade fisken i sin mun.
Min syster Mary har dåliga tänder
och sa att jag hade haft tur, sen sa hon
att jag hade stora tänder, men Philip sa att jag var snygg.
Han hade stora händer som luktade.
Jag ville tala om Tom, stillsamt skrattande,
som dansade morgnarna runt soluret
han lärde mig franska danssteg, vred
sig med solens rytm på de snedvridna grenarna,
som höll mitt bröst och och såg hur det rörde sig som en snigel
lämnade sin kvicka brådskande kärlek i min handflata.
Och jag behöll hans kärlek i min handflata tills den fick blåsor.
När dom halshögg hans axlar och hals
rörde sig blodet som en gren i folkmassan.
Och han stapplade med sin hängande axel
förbannade deras upphetsade rop, snurrande
valsande på det franska sättet föll på knä
höll sitt huvud mot marken,
blodet levrade sig på hans kläder som en rodnad; hitåt
när dom siktade dunsen i hans rygg.
Och jag upptäcker kyligare underhållning nu
med vita unga Essex, och mina snabbtänkta rim.
Michael Ondaatje, översatt av B.K. 21/6 2007
Kommentarer
Postat av: i.t.
nr 2 får mig att tänka på när ms plath hörde om avrättningarna av det där paret och blev helt traumatiserad, alltså då när hon var i new york på den där mademoiselle-grejen
Postat av: bernur
makarna Rosenberg? The Bell Jar
Postat av:
japp japp, men det står ju om det där i biografin också, den har jag i friskande minne. hur hon kollapsade. "borderline"
Trackback