bernur

Så här vacker såg en av våra pioner ut häromveckan - nu har alla blommat ut och blivit tunga och tappat färg och styrka. Men snart kommer gladiolisarna. Förresten vann jag för många år sedan en pion i en dikttävling i Vi, efter att ha skrivit en pinsamt metapoetisk dikt som de förstås belönade för att de tyckte synd om mig. Det är ganska komiskt att jag vann i en tävling om blommor, ett ämne som jag är lika okunnig i som bilar. Det här är exakt halva dikten - det som jag har utelämnat är ännu värre - - -
Blomma, det vet jag att du är,
men vad mer? en jungfrus kön dessutom -
Vill du verkligen invaderas av mina bokstäver? [...]
Men i dina blads veck kan jag ändå ana
hur ett visst intresse visar sig -
jungfru, vad är det du förnekar? [...]
Men, bär ändå inte din oskuldsfulla färg
spår av en egendomlig, privat fåfänga -

som visste du vem som är det lidande offret.

Vi, 25 juli 1991. Pionen som jag vann mördade min mor, tillsammans med den omilda norrländska vintern. Dikten lever, trots att den kändes gammal redan för sexton år sedan - - -