bernur

Av mina snälla elever fick jag låna den lagligt brända BBC-tvserien Jane Eyre, regisserad av Susanna White, och den kommer förmodligen på svensk tv ganska snart - det här är så mycket bättre än den genomstressade kortfilmen som gjordes för tiotalet år sedan, som ändå hade Charlotte Gainsbourg som Jane - här heter hon Ruth Wilson, och hon gör ett gott arbete, med rätt balanserade ansiktsuttryck - men hon ler för ofta, och för varmt; det ställer höga krav på en skådespelerska att ge uttryck åt Janes sällsynta och aldrig självbelåtna eller undergivna leenden. Här finns mycket att roas åt, till exempel interna skämt som när Rosamond Oliver kallar Jane "an expert on birds". Mest imponerar ändå miljön och den gotiska atmosfären i Thornfield, som utgör huvudparten av serien (väldigt kort avhandlas Lowood och Helen Burns hinner tråkigt nog knappt hosta en gång förrän hon dör). Smärre justeringar i texten - som att ett ouija board används, eller att Rochester inte tillåts crossdressa sig (han är överhuvudtaget mindre excentrisk än i romanen) - kan jag väl acceptera, när berättelsen alltså har fått både ett lämpligt tempo och temperament - samt en Bertha Mason (Claudia Coulter) som äntligen är värdig: fasansfullt vacker.