bernur

Carina Rydberg skriver ett av sina sällsynta inlägg i DN om "Dunka mig gul och blå", den vedervärdiga låten som jag själv nyligen hörde för första gången. Den så kallade debatten om låtens existensberättigande har jag inte orkat bry mig om - det är så typiskt detta land att allt måste godkännas av Socialstyrelsen - men jag blev väldigt upprörd, och förbjöd genast mina barn att lyssna på den här låten. För textens skull? Nä, de förstår inte skånska - men det är en så dålig låt (de får bara lyssna på bra musik), och Carina Rydbergs jämförelse med Magnus Ugglas "Varning på stan" är löjlig. Även om jag är pryd som ett kylskåp är jag medveten om att rock/pop ska handla om sex - men den här texten verkar vara skriven som en långkatekes av finniga högstadieelever: är inte Frida som har skrivit den 24 år? Det är bara erbarmligt dåligt, och jag tror att i stället för att spekulera i hur klassisk den här låten kommer att vara om trettio år, hellre tro att Frida kommer att bli lika bortglömd som Feven, Dilba och Laleh - - -