bernur

Ges det ut för få böcker eller för många? Jag tror att de som bryr sig om detta inte kan komma överens, eftersom varje vår- eller höstkatalog mottages med samma blandade känslor: här finns ingenting att läsa, muttras det surt - med tillägget att det samtidigt ges ut för mycket onödiga böcker (men jag vill inte förneka någon nöjet att läsa böcker av Yvonne Ryding, Björn Ranelid och Malin Berghagen). Malte Persson hittar mestadels döda storheter när han bläddrar, men jag ser fram emot översättningen av Pia Tafdrups senaste diktsamling Tarkovskijs hästar, liksom av Murakamis mest svårlästa The Wind-Up Bird Chronicle (eller Nejimaki-dori Kuronikuru, eftersom den översätts från japanska), men mest Ebba Witt-Brattströms bok om Ola Hansson, Dekadansens kön, som kommer i september. Fast, inte mycket annat. Det är i vilket fall tydligt att det knappast är OEI-människorna som marginaliserar poesin, utan de stora förlagens minimalistiska utgivning - - -