bernur

I en av sina mest berömda texter påstår Borges att Pierre Menard på 1900-talet skriver Don Quijote: alltså, inte Cervantes roman, utan en ny roman som är Cervantes roman, men också en helt ny text - Menard kopierar inte Cervantes text, utan han kopierar hans biografi (bokstavligen går i hans fotspår) och hans språk (lär sig hans dialekt), för att kunna skriva den, i egenskap av ursprunglig författare. Poängen är att Don Quijote som bok blivit livlös, enligt Borges, och behöver denna konstgjorda andning. Det är en djärv tanke, för få böcker brukar bli lika hyllade (inte minst när årtusendets bästa roman skulle utses, och samma D.Q. toppade alla listor), och jag kan bara erinra mig Martin Amis som i en roligt välskriven recension (finns i The War Against Cliché) sågar den så att flisorna yr.