bernur

Det är förstås omöjligt och även lite löjligt, men i The Guardian skriver Nick Seddon om vad som är den vackraste raden på engelska, och det verkar vara underförstått dikter i första hand - hans egna förslag är väldigt bra (Shakespeare och Marwell), men ännu bättre hans blivande hustrus rad från Donne: för mig finns det bara två rader som jag ständigt har sällskap med - det är Keats rad i sjätte strofen av "Ode To a Nightingale", som också innehåller "I have been half in love with easeful Death":
"To cease upon the midnight with no pain".
Men även Yeats slutrad från "Among School Children", en dikt som även innehåller de vackra raderna "Labour is blossoming or dancing where / The body is not bruised to pleasure soul":

"How can we know the dancer from the dance?"

Den raden förklarar allt vad poesi handlar om.