bernur

I Umeå läste jag glupskt William Hazlitts essäer, eftersom de var så lätta att få tag på, biblioteken skyltade med dem, de snälla bibliotekarierna hade bra smak: i den här staden där jag bor nu finns de ingenstans, men jag har några stycken ihopklämda i olika antologier hemma, och så en handfull översatta av Gunnar Harding. Nu har Gabriella Håkansson recenserat hans roman Liber Amoris, som äntligen översatts av Arthur Isfelt, på det pyttelilla förlaget Alastor Press.
 
Här ett utdrag: "Hon förvandlades till det hon verkligen var, en orm istället för en kvinna. Hon hade förtrollat mig, satt huggtänderna i mig och återerövrat sin ursprungliga skepnad, och hon krälade bort efter att ha tillfogat mig det dödliga såret och ingjutit det dödsbringande giftet i varje por; men skepnaden av henne förlorade inget av sin ursprungliga lyster genom metamorfosen, utan var alltigenom skimrande, fager och yppigt behagfull. Ormens eller kvinnans avkomma, hon var gudomlig!"