bernur

Jag har aldrig haft värk i ryggen, trots att min kropp är så deformerad (alla läkare har ställt samma fråga, och blivit lika förvånade när jag förnekat), och trots att jag jobbade fem år inom sjukvården (jag vet exakt hur mycket jobbigare det är att flytta en tung tant som är psykotisk jämfört med en tung tant som är medgörlig) – tills jag denna höst fick ont i ryggen, på grund av att jag har ränt runt skolan med tunga klassuppsättningar böcker och cd-spelare och en massa annat material. Under jullovet återkom den här smärtan: jag förstår nu hur jag kommer att må som 80-åring. Nu har jag levt på piller i en veckas tid, och jag har ändå något av en hög smärttröskel – när jag spelade fotboll och fick en hjärnskakning spelade jag först färdigt matchen innan jag vinglade hem på cykeln och ringde sjukhuset med skakande fingrar och de hämtade mig med ambulans. Det är då ett handikapp, att knappt kunna röra sig fritt, och att lägga ytterligare en anledning till den långa listan på djävulskap som hindrar min sömn. Det känns som att ryggen är av (låt gå för viss överdrift), och kunde jag gråta, etc - - -