bernur

En fin text om melankoli, skriven av Carl-Johan Malmberg, från Svd i går, under strecket. Jag gillar hur han inte tar saker för givna när han diskuterar konst (se hans essäbok Sår för ännu fler exempel), som när han visar att Edward Hoppers beryktade melankoliska atmosfär snarare kan ses som ett uttryck för en passivitet, som blir provocerande i sina anti-aktiva icke-handlingar: figurer som drar sig tillbaka, som i stället för att agera bara finns. Det är outsägligt vackra målningar. Att ordet 'melankoli' upplever en högkonjunktur just nu tror jag har att göra med att bland andra Harold Bloom utnämnt Hamlet som melankolikern nummer ett, och visat hur eftersträvansvärd hans intelligens är: intellektuella vill helt enkelt identifiera sig med Hamlet, vitsmakaren och den ständigt dystre upptågsherren.